Nåja. Det kan väl vara så att jag tycker att du är vackrast och finast i världen.

Jag kan ändå känna att lite TACKSAMHET hade suttit bra från din sida.

Nu har du kommit till en ny fas, av/påklädningsfasen. Du kommer med Din strumpa, tittar uppfodrande på mig, klappar nätt till din fot och säger "koooomma"!

Då hjälper jag ju dig att sätta på den. Sen kommer du med en till. Då sätter jag på den på andra foten. Då sliter du av dig den, tittar med din översittarmin, pekar på din redan strumpbeklädda fot och säger bestämt:
-komma, koooooomma, kom, kom, komma!!!"

Aja. Så. Då får du väl ha dubbel strumpa och nakenfot. Det är inte rätt Stumpan, men du lär dig när du bör äldre. Sen kommer du med koftan.

"komma, kooooomma, koooooooomma"

Well well.. Klart du ska sitta där med dubbelstrumpa, nakenfot och endast en rosa kofta.

Så säger jag:

-"nu är du fin minsann"

Då hämtar du din tshirt. Så jag tar av dig koftan, sätter på tröjan. Då illvrålar du? Meh? Av med tröjan igen. Du pekar på koftan:

-"koooomma"

Så på med koftan

Du pekar på tröjan:

"kom, kooomma"

Jaja, vem är väl jag att döma, sitt du där med nakenfot, dubbelstrumpa, tshirt över koftan. Gör. Du. Det!!

Det är inte så att jag tror att du driver med mig, inte alls. Men jag kan känna att du kör lite överkurs när du nu kommer med byxor och tre strumpor.

-"meh, skrik inte lilla gumman"

-"kooomma"

-"ja men man kan inte ha nakenfot, fem strumpor, kofta över tröja, byxa på huvudet"

-"komma, kom, kom, koooooomma, KOOOOOOMMA"

Inte så att du vinner över mig. Inte alls. Men alltså. Den som sa att man ska vara konsekvent, blev nog inte väckt tre gånger på natten och blir upptvingad kl 6. Det är allt jag säger...

Jag tror alla har blivit skadan av serien, spara och slösa. Aldrig ska man kasta. Som mina jobbeskor, jag köper nya för att mina är så söndriga att skor från stenåldern ser fräscha ut i jämförelse.

Men slänger jag dom? Näädåå, dom kan man ju ha hemma.

Det är inte alltid bra att spara, det är allt jag säger.

Stort P.S, om jag går för fort i kurvor åker foten ut på sidan

Ja asså...

Detta med att vara förälder skakar om ens prioriteringar totalt. Saker som man inte ens funderat över innan, är viktigast i världen nu, och tvärtom.

Man blir lite av en tant. Jag har börjat lyssna på talböcker, jag pluggar in ipoden i en högtalare och ligger i badet, med mitt kaffe, i nästan två timmar. Det skulle jag aldrig gjort innan. Nu värderar man den vardagslyxen tusen gånger mer.

All form av någorlunda egentid, som gör att man stannar på dom vuxnas sida, det som utesluter barn och bara handlat om mig och oss har blivit så viktigt, det man tagit för givet innan.

Detta har resulterat i att jag alltid har med mig en kopp kaffe in på toan. Ibland sätter jag mig bara på toan, utan att kissa, för att bara i lugn och ro få dricka mitt kaffe.

Nu har jag en annan form av egentid, är på jobbet, sitter på min rast, i lilla skjulet och kedjeröker, som alla vi rökare gör nu efter rökförbudet.

Jag längtar iofs gränslöst mycket efter Danne och bianca, men det är skönt att vara tillbaka på jobbet, vara Allek, inte mamma, bara Allek:)

Vem har tid att uppdatera blogg, eller rättare sagt, har jag inte så mycket att skriva om.

Bianca har börjat på dagis, min oro visade sig vara totalt bortkastad, då Bianca struntade blankt i mig från första stund vi kom dit:)

Men detta "dagis-börjande", har resulterat i influensa, feber, influensa. Det är jobbigt att se sitt barn så dåligt, i så många omgångar. Men jag kan hantera det. Värre är det med

Från morgon till kväll säger hon "mingu" och pekar på TVn! MORGON, KVÄLL, NATT.

Även när Bianca har vaknat mitt i natten, med 39.5 i temp, vägrar dricka, vägrar äta. Då ska vi se på Pingu.

I vanliga fall kan man ju vara lite sträng, att hon inte får titta mer än någon gång på morgonen eller så, men alltså, försök säga det till ett febrigt barn som bara snyftar fram.."miiingu, mingu".. Och tittar upp på en med febrigt ansikte och tårfyllda ögon...

Alla som var så duktiga, som berättade hur jobbigt det skulle bli att få barn. Jag kommer aldrig förlåta er för att ni inte berättade om Pingu.

Aldrig. Förlåta. Er. Någonsin!

När vi leker med klossar, lego, gunghäst ... och jag gör allt för att få hennes uppmärksamhet, slår kullerbytter, då tittar hon på mig, ler överseende och säger "mingu".

JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ DEN PINGVINEN!

Men jag ska få det att vända. Hon ska återigen inse att jag är roligast och intressantast i hela världen.

Nu vaknade lilla tuttan, jag går in och säger kärleksfullt:

"hej mammas lilla hjärta"

Bianca svarar, lika kärleksfullt med ett stort leende och uppsträckta händer:

"Mingu, miiingu, MINGU!"

Vafan?

Igår ritade jag en gris till Bianca. Förklarade sedan;
"här sitter kotletten på lilla nöff-nöff, där är julskinkan och dom smarriga revbenen på lille nassen"

Ritade även en spis för att illustrera var man kokar köttet. DET är pedagogik;)

Vår ugn krånglar, big time! Den håller inte rätt temperatur så jag måste ändra under hela tiden jag har något i ugnen.

När jag bakade bröd så blev den helt färdig på ena sidan, och obakad på andra.

Så vi ringer ABK, det är trist när mat förstörs och man inte kan baka.

Han kommer ut och tittar och säger till mig;
-"på alla dessa anka ugnar måste man vända plåten i ugnen"

Är du dum eller? Vi har aldrig haft en by spis hemma, jag vet att man inte ska behöva vända på plåten.

-"detta är ingen varmluftsugn"

Nähä? Det måste vara den gamla årsmodellen eller dom gamla plattorna som lurade mig.

Jag är inte dum i huvudet, jag vet att jag inte har en varmluftsugn, jag vet också att man inte ska behöva vända plåten.

Men hursomhaver, vi får en ny spis, halleluja, men inte för att den vara gräddar i yttre delen av ugnen utan för att temperaturen är ojämn, tur att jag sa det till han.

Jag fullkomligt avskyr att bli idiotförklarad, verkligen.

Vi ringer ALDRIG om någonting.

Service, please!

Vår ugn, som tydligen inte har varmluft, döööh!

Vissa dagar är bättre än andra...

Jag tar det som en klackspark, slår av mig det, ler en smula, sen känns det bättre.

Idag har jag och Danne softat, gjort hemmagjorda piroger och busat med Bianca. Nu sitter vi och spelar Nintendo Wii ofc;) men jag är rätt så irriterad på den där mario, VARFÖR kan han inte hitta sig en fjälla som inte har den konstiga böjelsen att bli kidnappad av en stor drak/krokodil/onding?

Hon får väl skärpa sig, ta lite egenansvar? Inte stå där och ropa på Mario för att han ska rädda henne. Nj, jag röstar för att nästa gång prinsessan blir kidnappad, att Mario tar det lugnt och sätter sig och tar en latte med svampen:)

Jag plockar undan, hon plockar fram. Alltid.

Bara att tömma tvättmaskinen är ett företag.

"nej Bianca, lek inte med toaborsten"
"pilla inte i kattlådan"
"öppna inte schampo-flaskan"
"meh, häll inte ut duschtvål på golvet"
"nej, inte i munnen"
"nej ta inte där"

"nej, nej, nej"

Tjatig kärring har man blivit. Men allting är ett företag, öppnar jag städskrubben, då är hon där, öppnar jag skåpet under vasken, då är hon där.

Jag är säker på att hon skrattar åt mig, skrattar åt när jag svär, varenda gång jag ska ta mig in i en låda, som jag har satt barnlås på.

Hon är välplanerad. Men jag har kommit på dig. Snart vinner jag! Jag är dig på spåren. Jag känner det. Lilla mini-ninja... Karma! Karma!

I framtiden är det JAG som häller ut och stampar på ditt smink. Jag ska dansa och sjunga inför dina vänner, dra kassa skämt, låtsas att jag är en utomjording.. Vem vinner då? Ha?

*psykotiskt Dr Evil skratt*

It's on!

Danne plockar undan här hemma(duktig karl) jag står och lagar fisksoppa, en enkel med vatten, torsk, potatis, krossade tomater, vitlök, rödlök, buljong och färsk basilika. Mums. Visst blir man sägen på lätt och inte så tung mat? Jag älskar soppa, eller mina soppor då;) gillar inte massa mjölredningar.

Loppan får runt på sina knän, för går, det vägrar hon, i stället har hon utvecklat någon mellanting. Jaja, jag har aldrig påstått att mina och Dannes gener mixar sig bra alla gånger;) men det är det som är så fantastiskt med min fis-unge, att hon är hon.

Ikväll kommer Ida, hon förklarade att jag inte behövde köpa någon fika eller godis för hennes skull, så naturligtvis blir det nybakade bullar och godiset från nyår;) hellre hon än jag;)

Började ett sånt där dansprogram på vårt Wii. Där tjänar man sweatpoints på hur mycket man tränar, ca 2000 Per dag, men detta är såå kul, så är uppe i över 7000 sen igår.

Sen blev man ju mer peppad när man läser på nätet att det är ca 900 kcal. Woot? Fucking amazing. Och man kan dricka kaffe samtidigt utan att nån tycker att man inte har alla hönor på pinnen. Eller i garaget för den delen.

Såå, kaffet färdigt, loppan vilar. NU kÖR VI!

Nu spelar jag och Danne Mario. Sjuuukt trött är jag. Så blir att lägga sig vid tio, och kanske eventuellt möta varandra i wordfued som dom små pensionärer vi är.

Har ju glömt att berätta om nyår. Vi hade Madde, Ida, Jonas och Daniel på besök. Vi åt:

Förrätt: minipajer med saltrulle/pepparrot och handskalade räkor med majonäs och laxpastej

Huvudrätt: hummer med sås på vitt vin och kantareller med en räkcoctail som sallad.

Efterätt: chokladfondant med jordgubbar och passionsfrukt.

Kvällen innehöll massa skratt, battlande på Wiiet, konstiga citat om att jonglera med bröst.

Danne regerade på dansspelet, tja, inte så att han vann, men han förvånade nog oss alla med sin inlevelse och sin svängande lilla gump.

Over all, en underbar nyår, med dom som jag helst ville fira med:)

Man får efter att ha hänt upp en kopp kafé, blir av med den på väg till storarummet och hittar den i städskrubben

JAG SER DIG NÄR DU SOVER

Jag ser dig när du sover
så lätta andetag.
Vill ligga här bredvid dig
när natten blir till dag.

Du ligger tätt intill mig
din hud är mjuk och varm.
Jag känner sådan lycka
att ha dig i min famn.

I morgon när du vaknar
då vill jag se dig le,
förväntansfullt mot världen
och allt vad den kan ge.

Vill skydda dig mot ondska
och finnas där för dig.
Att stötta dig i livet
är ett löfte ifrån mig.

Men fortsätt nu att sova
min underbara tjej
För ännu råder natten
och jag vakar över dig.

Av: Lisa Glans

Den dagen du föddes, var den konstigaste, bästa, mest surrealistiska upplevelse som jag någonsin haft. Alla tankar som man har haft, redan innan man blev gravid, ändå sen man var liten och lekte mamma, pappa, barn.. Att få se dig, DIG som vi väntat på, du såg inte ut som jag trodde att du skulle göra, men ändå hade du aldrig kunnat se ut på något annat vis. Du Var PERFEKT! Så perfekt. Denna lååånga väntan, sen helt plötsligt var du här.

Det var en obeskrivlig känsla att se, höra, känna på dig första gången, du som är hälften av mig och hälften av din pappa.


Jag lovade mig själv att ta tillvara på varje dag, säga att jag älskar dig. Det har jag hållt.

Du är inte svår att avguda. Dina roliga minspel, sättet du rister i hela kroppen när du kissar, hur du argt säger mamma varenda gång vi försöker få dig att säga pappa, din klåfingrighet, hur du alltid med spelad förvåning drar in en dramatisk suck när du hör att jag kommer hem, dina dansmoves, Hur du varenda gång du ser mig utbrister MAMMA som en trasig bandspelare..

Allt detta njuter jag av. Som jag njuter. Även om du ibland är lite för envis, som både din mamma och pappa. Fast att du ibland tittar på mig som att jag är den konstigaste människan i hela världen, särskilt när jag dansar och sjunger för dig.

Jag längtar efter att följa dig, på vilken väg du än kan tänkas ta. Men samtidigt är jag rädd, rädd för att du ska bli stor, rädd för dagar du kommer bli sviken. Rädd för att livet ska drabba dig. Rädd för olyckor. Jag kommer skydda dig så mycket som jag bara kan, men vissa misstag måste man gå igenom, för att utvecklas.

Om du bara kommer lyssna på en sak jag har att säga, så bör det vara detta;

-lev ditt liv till fullo, behandla människor väl, omge dig med människor som du mår bra tillsammans med, skaffa ett yrke du trivs med, var lyhörd, ta för dig, se till att se det bästa i olika situationer du försätts i. Överanalysera inte. Men framför allt, bli lycklig, skratta varje dag. Detta är det jag önskar för dig. Det som gör dig nöjd och det som får dig att må bra.

Men ännu viktigare regler!!!

Sluta med att;

• bita på alla clementiner i fruktskålen
• slänga ut alla kastruller
• dra bort kablar från sina fästen
• gömma fjärrkontrollen
• riva toapappret i microskopiska bitar
• kasta mat överallt som en hedning
• bita i ljusen
• sätta igång alla plattor på spisen


Kan vi komma överens om detta så kommer dina tonår bli bra mycket roligare.

Kram/ Mamma

Vad tänkte ni? Snuskhumrar.

Nej detta kvällsnöjet är så vuxet, det är allvarliga grejer. Supermario. Kan det blir bättre? Nu har vi typ 24 stjärnor! FATTAR NI? Sjukt seriösa grejer.

Skratta inte. Vissa stickar. Andra städar. Jag spelar Mario!

Vi har haft denna diskussionen innan. När du började le, när du rullade första gången, när du började krypa, när du ställde dig upp, när du sa mamma, när du började äta riktig mat...

Helt ärligt. Det är INTE för mycket begärt att få lite förvarning om när du bestämmer dig för att ha dina utvecklingsfaser! Man borde få ha tid att fundera, bearbeta. Vem gav dig tillåtelse att bli äldre? Ha? Ha?

Visst! Jag köper att det kanske är ett kontrollbehov. Men shiet, man kan inte bara ÄNDRA saker sådär fort. Man kan inte bara lära sig någonting bara sådär.

Nu stannar du lite som du är. Okej? Jag vill hinna njuta, vänja mig. Men du går på som ett yrväder. Precis när jag lärt mig, när vi har bra och fungerande rutiner, då byter du? Vad Sören är det?

Nu lugnar du ner dig lilla loppan. Vad mig anbelangar är du fortfarande min bebis. Och kommer väl va det tills du är 25, då kanske jag har vant mig

Fixa då granna lockar som mig?

Beredda?

Efter detta finns det no turning back..

Okej?

Jag duschar. Och sprayar. Till och med DU kan klara det. Ja just det. DU. Tveka inte. Just do it.

P.s minerna har inget med personen i fråga att göra

Jag sa till Danne, mycket romantiskt att idag firar vi två dagars förlovning.

Danne svarade att det heter två år.

Jag pekade mot mina ögon, pekade mot han ( I see you- blicken)

Danne vände sig om och moonade mig.

Älskling, vi har det precis lika romantiskt efter två år;)