Är hundvakt i helgen till familjens finaste vovve.

Bianca gick själv med tindra ända från lekplatsen, tindra blev väldigt förvirrad, men gick fot bredvid mig och Bianca blev såå stolt.

Tindra har även spenderat förmiddagen med att ha ett måttband kring midjan. Jag antar att Bianca tyckte att det brukar ju mamma ha, så varför inte Tindra..

Så, dom är väldans bra vänner, delar mat och vatten, eller dom äter varandras mat kan man säga.

Nu kör jag och Tindra till Rebbe för att äta kräftor och leka med deras vovve Vegas.

Förlåt mamma och Ingemar. Men om man säger, rent hypotetiskt förståss, att ni kanske har en något mer ouppfostrat hund när ni kommer hem. Det kan ju vara så att någon har råkat låta henne sova i säng och soffa.. Kanske gett några, många smakbitar vid matbordet.. Man kan ju anta det. Sen skulle jag aldrig låta henne. Såklart.. Eller?

Man måste klä sig, så att det passar sammanhanget liksom.

Rosa linne från maxi, valdes pga sin kräftliknande och därför fläckdöljande färg.

Byxor; Pernillas nötta gamla byxor som jag ärvt eller stulit(?) valdes pga sin förmåga att töja sig i midjan.

Handduken var för att skapa lite feeling. Plus att jag duschat. Plus att det är jobbigt att kamma håret..

Solglasögonen, ja.. Det kan ju för den oerfarne kännas lite konstigt och lika omotiverat som själva bilden.. Men, dom har jag ju såklart för att jag är cool.

Sådeså. Nu är jag redo för en röjarkväll.

Jag har försökt att göra detta på ett moget sätt. Jag har gråtit, sökt, undersökt, frågat dig snällt, frågat dig strängt...

Du bara tittar på mig och ler.. Oförstående!

Det känns som att vi har en envägskommunikation. Jag försöker locka, hota, be.. Men det blir ingen förändring. Vad gör man då? VAD gör man?

Det blir värst för dig själv. Jag är inte ute efter att straffa dig.

Men jag hoppas, ja jag hoppas verkligen att du inser, att det jag gör, det är bara för att jag älskar dig.

SÅÅ!!! Tills du har letat upp fjärrkontrollen du gömt Bianca, får du titta på Tiger på engelska.

Karma!

Ha! Hahaha!

Ha?

Eller ja, all mat heter kaka och alla grönsaker heter gurkor.

Sen såklart säger hon bapa(apa) till alla och lägger till snygga ljudeffekter.

Samling på ord hon slänger runt med: bapa(apa), voffe, kise, hungi, mer, gurkor, nan (banan), bappe...

Sen illvrålar hon "böööööja, bööööja, BÖÖÖJA".. När hon uträttat sina behov. Gärna i affären. Tills man skiftat. Konstant.

Ja.. Vad säger man. Resten av tiden hittar hon bara på ord. Sen blir HON arg när JAG inte förstår?

Som att man bara kan säga "ivilojoloka" och då ska jag veta?

Klart, hon säger pappa, mamma, Allek, Danne... Men mest när hon blir lite sur.

Inte nog med detta... Hon har en träslev också!

Jag har den senare tiden sett konstiga tendenser. Jag säger inte att det ÄR så, absolut inte.. Men ja.. Ni vet?

Som det kloka morsan jag är, får man ju försöka förebygga.. Det är ju inte så att jag säger att hon är det. Det hade ju varit förskräckligt.

Det klart att man blir orolig. Det är aldrig bra att vara FÖR annorlunda. Men jag kommer stötta dig Bianca. Om det nu är så. Fast jag har svårt att tro det. Men...?

igår slickade hon på min arm. Inget konstigt med det kanske..

Men idag..

..Jag säger bara, att innan så lutade hon sig fram, bet mig i låret och sa "gooott"

Jag säger inte att det är så. Men, det känns som att Hannibal Lecter gjorde samma sak när han var barn....!

• känt på kaffekoppen. Bara så att man verkligen vet att den ÄR varm. Sen måste man säga aj med. Eller ja, lilla prutten tar på den endast för att få säga aj och visa att hon vet att hon inte ska röra. Vad säger man... ? (ggr 50)

• kastat bollen i huvudet på mig (påminn mig om att jag ska sluta skratta när hon gör det, kan bli jobbigt på dagis annars)

• blåste såpbubblor i en kvart. Påminn mig om att barn är otacksamma. Argheten när man slutar, försöker förklara pedagogisk att "good things comes to a end" eller säger att "puttinutteskruttan då, mamma är blå i huvudet, jag kan inte blåsa längre".. Uppskattar barnet det? Gör Hon Det???...! Nääråååå, ingen pedagogik fungerar.

• Vi har haft skriktävling. Jag vann. Typ..

Nu ska vi ha springtävling. Men det vinner jag. Lätt! Låta henne vinna? Nääh? Dom ska härdas;)

Biancas yrkesvana är numera utstakad!

Helt normal morgon.

Bianca åt frukost, frukosten hamnade mest i håret.

Bianca fick bada. Som den oerhört sunda föräldern jag är så tänkte jag att det kan ju vara skönt att få springa utan blöja lite.

Vi nakenfisen och jag satte oss och spelade trummor på kastrullerna. Lite random, kan tyckas, men en daglig aktivitet hos oss.

Där satt hon och spelade, Som om hon skulle varit förband till ett death metall band. Högt, osammanhängande och oerhört dåligt. Varvat med att dansa lite. Och sjunga Linka, linka(blinka lilla stjärna)

Efter hon hade kört, vad jag förstår, ett väldigt intensivt och jobbigt solo, som knappt döva hade töjat känna vibrationerna av, skrattar hon, ondskefullt, bajsar på golvet och går därifrån.

Snygg sorti kände jag.

Som en riktig rockstjärna

Loppan har haft feber, denna natten med:( nu är vi inne på dygn tre.

Så, lite eller nästan obefintlig sömn för mig i natt, vid 2-tiden tog jag in tuttan till vår säng, i hopp om att få sova mer. Näärråå.

Bianca petade mig i näsan, gjorde hittepo-ord till kinder, öga, mun. Som hon då inte lärt sig säga än. Hon ville seriöst att jag skulle sjunga "imse vimse spindel", på natten? Kl 2?

Ajja, vill hon så VILL hon. Oavsett vad klockan är, tydligen. Så där låg jag och sjöng, mitt i natten, tyst, för att inte väcka Danne. Hon låg och sparkades, knuffades, puffades, nös på mig, hostade på mig. Petade mig i ögonen, öronen.. Näsborrarna ska vi inte snacka om. Och som ni kan snarka, far och dotter.

Men inte nog med det. När jag varit på toa, ligger Bianca och Danne, i mitten på sängen. Tätt ihopsurrade och hur söta som helst i och för sig... Men.. Alltså..? Jag då? Var ska en stackars mamma sova?

Jag kan ju inte lägga mig på Dannes sida, det hade ju bara varit konstigt. Och på min sida ligger där kläder, STRATEGISKT placerade för att vara mjukt och skönt under fötterna när man stiger upp. Ja, eller nått. Det är bara fel, helt enkelt.

Så fick ligga på träkanten, stackars mig;)

Funderade på att lägga mig i Biancas säng, men hade väl inte kommit ur den!

Arm: 34.5 cm ( 36 cm) -1.5
lår: 58 cm (60 cm) -2
Rumpa: 101.5 cm (103 cm) -1.5
Midja: 95 cm (95 cm) +-0
Mage: 101 cm (104cm) - 3

Sen i lördags då. Kompis det går bra nu!

Nä. Det är så. Jag tycker att jag är pedagogisk,men barnet överlistar mig.

Bara några få exempel:

Ta tex när hon sitter på en stol och reser sig upp. Då säger jag till Henne att sätta sig ner, när hon gör det, berättar jag för henne att hon är duktig.

Problemet: hon vill vara duktig HELA tiden, då måste man TYDLIGEN resa sig hela tiden också, bara för att få sätta sig och få beröm.

Eller när jag och Danne har lärt henne att hon ska klappa smulan försiktigt. Då säger vi "ta det försiktigt till henne" och då klappar hon så fint och säger "åhhhhh"

Problemet: när man i andra tillfällen säger till henne att ta det försiktigt.. Som när hon dricker mjölk, säger man till henne då, jaa, då börjar hon klappa glaset och säga "åååååh".

Eller när man lär henne att kasta med bollen, sen berömmer man henne. Bianca tolkar detta:

-"ah, mamma och pappa tycker jag är duktig när jag kastar bollen, då blir det nog ännu gladare om jag kastar med allt, helst det fyllda glaset"

Jag försöker lära henne att hålla för munnen när hon hostar, lägger min hand framför hennes mun för att visa. Då tar hon min hand, pussar den (alternativt slickar på den), vänder sig bort och hostar rakt ut.

Alltså... En fråga? Hur gör man sig opedagogisk???!

Bra dag. Blir dock nervös på att jag äter för få kcal, men visst, jag går ju stadigt ner, det vill jag ju, men jag vill också kunna behålla vikten sen.

Problemet är:

Jag är mätt, hela tiden, därför fungerar äggmjölken så bra för mig, så jag får i mig mer i och med kaffet. Men man rekommenderas inte att ligga under 1500 kcal, och jag ligger på 950-1170. Ajja.. Det löser sig

Längtar till vägning, blir på måndag på jobbet, så att det alltid är samma våg och samma tid.

Iaf, mätte mig i morse, minus 1 cm till, woho. Alltså fyra cm på 4 dagar. Alltså, totalt 10 cm på en månad med lchf. Hohojaja!

Ska börja skriva ut mått, från och med idag, inte för er skull, utan för min. Känslan av att känna att man ser, i siffror, hur det räliga "fittet" försvinner:)

Vikt: 81.2 (förra veckan)
Midja: 95 cm(105 cm)
Lår: 60cm (ej mätt innan)
Rumpa: 103 cm ( ej mätt innan)
Arm: 36 cm (ej mätt innan)
Mage: 104 cm ( ej mätt innan)

Idag blir det;

Frukost: äggmjölk (ett ägg, 5 g smör)

Lunch: äggmjölk (1 ägg, 5 g smör)

Kvällsmat: kycklingsallad, med bacon och ädelost-dressing

Under hela dagen, för att hålla mig mätt och fungerande: kaffe med äggmjölk (2 ägg, 10 g smör

Det är mitt bästa tips, äggmjölk. När jag gjorde en sats igår, så smaksatte jag hälften med vanilj och hälften med kaffe. Man slipper kolhydraterna i mjölk och man blir mätt. Grädde kan jag knappt fördra i kaffe, men har fått ha det för att det innehåller färre kolhydrater.

Så alltså, det bästa för mig; att bli mätt på kaffe;)

Första bilden är kaffe med äggmjölk, smaksatt med vaniljpulver, INTE vaniljsocker

Andra bilden är äggmjölk med kaffepulver, sååå gott!!!!

Idag har jag;

-försökt städa

Idag har Bianca;

• klättrat på alla stolar
• rivet sönder massa hushållspapperet
• ätit kattmat
• tvättat sitt hår med kattens vatten
• suttit i soffan, hasat sig fram med underkroppen så hon kunnat lägga benet på soffbordet, så hon åkte ner med ändan och fastnade som ett V.
• krypt in där man förvarar plåtar
• tuggat på snorpapper
• dragit loss en träbit från vår fina hallspegel
• har fört mitt ansikte mot hennes hals för att jag ska kittla henne(15 min)
• sagt mingu 100 gånger och mamma 3 gånger
• spenderat för lång tid, i för många omgångar, med att vilja torka mig i ansiktet med hennes snoriga papper
• lärt sig att öppna barnlåset till TV-bänken
• "hjälpt" mig med att dra ner all nytvättat tvätt från tvättstället

Det känns som hon vann, alltså..


Min dag handlar inte om Carpe Diem längre, det är Carpe Bianca som gäller

Bianca är rörlig. Alldeles för rörlig.

När jag försöker städa, hinner jag knappt sätta in ett glas i diskmaskinen.

-"nej Bianca. Du får inte klättra upp på bordet"

Lyfter ner henne, kör denna processen 100 gånger på varje stol.

-"nej Bianca, riv inte sönder hushållspapperet"

-"nej, hoppa inte på stolen"

-"nej dra inte i tapeten"

-" nej, ät inte på dina snorpapper"..

-"nej, nej, nej"


När jag säger "nej" till Bianca, så tittar hon på mig med så pliriga ögon att man måste skratta. Inget får man gjort.

Det värsta är, jag tycker ju att hon är så fantastiskt rolig. Jag försöker se sträng ut.

Men hur kan man vara sträng när hon svarar mig genom att le, säga något oförklarligt, och gör smackande pussljud till mig?

Hur. Gör. Man??

-" fy Bianca, aja baja!"

Bianca kastar en slängkyss tillbaka.

Och hur i hela friden, kan hon, varje gång, hitta på exakt dom hyssen, som gör att jag inte kan göra något annat under tiden.

Har dom en inbyggd radar? Som visar precis vad dom inte får göra?

Hur kommer man ifrån att hon är rolig? Hur blir man sträng?

Jag vet ute vilken del av mitt löfte igår som Bianca lyssnade på, antagligen om Pingu, men hon sov iaf till EXAKT halv åtta. Det kallad disciplin mina damer och herrar.

Hotet om Pingu finns dock kvar. Och farmen med.

Idag käkar jag och bianca äggröra till frukost, med jordgubbar till efterrätt för loppan:)

Idag ska jag städa och plocka, det kom jag mig inte för igår såklart.

Senare ikväll blir det besök till söder, till
Min älskade Ida<3

Förresten känns fejjan fortfarande som en babyrumpa. Antar att det är en bra jämförelse. Man vet aldrig med Dannes jämförelser nämligen;)

Hoppas jag att hon hållet sig sovande till minst halv åtta imorgon.

Annars kommer hennes tonårsliv bestå av sjukt tidiga morgnar, en fruktansvärt pinsam mamma och allt jag kan komma på. Plus att Pingu kommer att skickas till en farm. En sån där farm. Så det så

Over 'n' out

Alltså. Jag som typ aldrig gör något med min hud, någon ansiktsmask 2-3 gånger om året och hårinpackning. Det är typ det jag gör.

Men igår läste jag på lady dahmers blogg, hur man gör en ovanlig ansiktsmask, som skulle bleka ärr, ta bort pormaskar och friska upp huden.

Man lägger 3 aspirin i en skål(det måste va aspirin) med ett par droppar vatten(endast ett par, tre droppar). Väntar några sekunder tills aspirinen löst sig.

Vill man kan man sen blanda ner någon tesked honung och en tesked yoghurt.

Jag testade det, och alltså. Alla pormaskar blev nästintill osynliga. What? Ah alltså, testa bara. Sjukt bra

Idag när jag hade lämnat bianca på dagis, tog jag ett tjolahoppsan lyckohopp på väg till bilen.

Tänk.

Få städa själv.

Hemma.

Utan barn?

Woooooo