Lyssnade precis på Rix FMs "våga fråga"..

Kom då på att jag hade mina 15 minutes of fame där (tja, kanske var 30 sekunder, men ändå) . Jag skickade in en fråga. En bra fråga. Sånt som alla vill veta. Om det fanns någon fråga man bara måste fråga, så är detta Den!

"hur får man ut sperman ur herr-grisen innan insemenering på kvinn-grisen".

Till mitt försvar; var det flera år sen

Ångrar; kunde valt ett annat ämne för mitt kändisskap

Positivt; det var inte hälften så illa som när jag och Pernilla ringde till radion och sjöng "lilla rara söta Anna", på Annas födelsedag.

Men just då, kändes det intressant

Bild från Google.se

Bianca hon pussas, hela tiden. Med mig, Danne, dockan, spegeln. Hon är allt lite narcissistisk, men jag gillar det.

Jag gillar det så mycket, att varenda gång hon vill pussa mig, så fejkar jag ett anfall, skakar och gör konstiga läten, det tycker loffa är jättekul, hon vill därför pussa mig hela tiden.. Hehe

Normalt. Fast det struntar jag i. Får en massa pussar.

Om det verkligen är så att barn gör som man gör och inte vad man säger, då tror jag att jag är illa ute;)

Jobbade i natt. Jag är verkligen inte van vid det. Är så trött.. Så trött.

Danne har tagit hand om mig idag, underhållt loppsi, lagat mat. Han är underbar, den mannen.

Igår kväll kom Ida hit, vi lagade tomatsoppa, pratade, mös, åt julgodis, kollade mysteriet på greveholm. Underbar kväll.

<3

Gammal film, när jag , Danne och Bianca var och fiskade

Thank god it's friday

När Danne duschade, passade jag på att gömma hans Foppa-tofflor.

Sen gav jag han ledtrådar

Moget!

En gömde jag i lampan och den andre hängde jag upp i ett snöre bakom gardinen.

Danne blir såååå trött på mina koppar. Dessa hade han med sig upp från bilen

37.9 har fisungen. Så idag blir en lugn men lite gnällig dag. Har precis gjort massa smoothies till henne och hon har fått lite glass.

Får bli en mysig dag och bara ta hand om varandra. Mammas lilla fis

Bianca är aldrig sjuk, eller nästan aldrig. Men hon är pigg, klängig och rätt krävande idag, så tror nog att hon blir bra. Puss-unge !!

Bianca har nu lärt sig..;

• klättra upp på sitt lilla bord hon har på rummet, filosofera lite, sen komma på att hon inte kommer ner och börjar skrika i falsett

• klättra in i tvättmaskinen, eller ja, försöker innan jag drar bort henne

• att även om man har barnlås på dörrar i köket, så går det tydligen att dra ut väldigt mycket mellan den pyttelilla öppningen ändå

• ta bort och gömma alla batteritäckande baksidor på fjärrkontrollen.

• hoppa på min mage, huvud, ben, rygg


När jag gör något hon inte gillar, tittar hon på mig, pekar hotfullt med fingret. Det känns helt ärligt som man fött en karaktär ur gudfadern

Danne kom hemkrypandede vid halv tre. Jag har tydligen blivit en sån där sambofierad människa!

Kunde inte somna innan han kom hem, det var inte det att jag inte försökte. Jag la mig på hans kudde, bullade upp täcket så det skulle kännas som Danne, men icke!

Till slut hämtade jag Bianca och la henne i vår säng med oss, MEN, jag råkade väcka henne. Det skulle jag aldrig gjort. Försökte somna om henne i en och en halv timme.

Sen kom Danne, som jag låg och fnissade åt han när han missade ingången till toan, sen ställde han sig framför dörren, balanserade ett tag, sen tog han typ ett skutt in på toan. Tja okej, inte ett skutt kanske, mer lite sats.

Men iaf, när Danne kom hem, DÅ ville Bianca prata.

Summa sumarum. Danne har snarkat som fan, så jag har legat och sparkat på han. Verkligen sparkat. För en full Danne är som att slå huvudet i en vägg. Bianca har sparkats, buffat, gnytt, drömt... Vid sex gav jag upp och gick in och la henne i hennes säng. DÅ somnar hon, DIREKT. Vafan..

Vid halv åtta ringer jobbet, frågar om jag jag kan köra och jobba direkt. Men med tanke på när Danne var hemma och att jag känner mig bakfull bara för att jag sovit bredvid han, så fick jag tacka nej.

Funderade dock på att göra det som hämnd för allt snarkande;)

• kan pilla mig mellan tårna
• bre mig över heeela soffan
• fjärta obehindrat (prinsess-fjärt ofcourse)
• ställa mina koppar överallt(visst det jag annars med)


Men... Det som är det absolut bästa med att Danne inte är hemma? Det är att han har det roligt och att han kommer hem igen.

Som jag älskar dig, det är tomt här utan dig.

Till din ära ska jag ställa kaffekoppar överallt i lägenheten tills du kommer hem. Älsk di:)

Om Bianca blir en liten mini-gangsta när hon blir äldre, är det okej att rappa detta för henne då, i 50 cent stuk?;

"För för det du gör har jag redan gjort och det du säger har jag redan sagt.
Det ni bråkar om och vad ni visar dom.
Lyssna här för du får ingenting utav det.
Men kom ihåg att det är du och det du gör är vad det kommer bli - det är ditt liv. Ta dig till det hjälper dig traven.
Lyssna, för jag fick ingenting utav det."

Eller ska man sjubga det mer med Celine Dion-style?

Läste precis Katrin Zytomierskas blogg, där hon skriver om att alla hon möter, säger olika saker gällande barn. Vissa säger att spädbarnstiden är värst, andra ettårsåldern. Sen finns det inget värre än när dom är två, treårs-trotsen.. Fyra och fem-åringar är jäkliga och vänta bara tills dom kommer upp i tonåren. Sen är åldrarna där i mellan inte särskilt bra dom heller.

MEN FÖR FAN!

När jag var gravid så småskrattade folk och sa;

"passa på att sova nu, sen kommer du INTE att få sova förrän dom är tonåringar"

Alltid detta råa, skadeglädje...

Sen föddes Bianca. Det var inte alls som folk sa. Jag hade förväntat mig en liten demon, med tänke på vad folk säger.

Missförstå mig inte, det finns dagar (främst nätter) som jag hade kunnat dra av mig håret i frustration.

Men man kan inte påstå att det bara är skit. Visst, människor med äldre barn kommer alltid tro att dom vet mer än mig, dom får gärna flina av skädeglädje för vad som väntar mig. Men vet ni vad? Än så länge har det inte varit en femtedel så tufft som ni alla sa.

Kanske folk lever med någon konstig bild av världen. INSE att det är tufft, det kommer vara tufft. Varje dag. Du kommer att inse att du klarar allt, saker som du trodde att du aldrig skulle kunna fixa. Du kommer att inse att denna kärlek du känner för ditt lilla liv, är så stark, starkare än något annat du någonsin kommer att känna.


Sen har vi dessa fina, ärliga morsor. Som kan erkänna att det är tufft, att man blir arg, frustrerad.. Och som älskar sina barn oavkortat.

Jag har en sån kompis, en dundermamma. Hon försöker inte ge sken av att saker är bättre eller sämre än vad det faktiskt är. Hon har två underbara barn, två fina, busiga, spralliga, väluppfostrade ungar. Precis som barn ska vara. Dom skrattar, hittar på bus, bråkar, gråter, leker.

Den ena är en modig prinsessa, som många gånger är modigare än många vuxna jag känner. Hon är livlig, rakt på sak, snäll, en riktig linslus som älskar att showa för en när man är där.

Den andre är en påg, en buse, som är oerhört framåt, glad som få, humör när han vill ha något, smart, och precis som sin syster så showar han mer än gärna.

Det jag tycker att deras mamma gör så bra? Hon tröstar, hon finns där, hon pratar, hon förstår, hon går med dom genom byn mitt i natten när dom kruppar, när dom slår sig uppmuntrar hon dom att leka igen. hon ger dom all sin kärlek, dag och natt, trots sömnbrist och när leklusten tryter. Hon jobbar, sliter, men hon lägger den energin hon har på sina barn, inte på att visa ett bättre yttre.

Men hon är inte bara en morsa, hon är en bra fru, en fantastisk vän, en av dom roligaste människor jag någonsin känt, genomsnäll och en riktig kaffe/cola drickare.0

Jag är mer än stolt för att Bianca får ha två sådana fina och väluppfostrade kompisar. Jag kommer aldrig någonsin behöva känna osäkerhet eller rädsla när våra barn leker, jag kommer aldrig behöva vara orolig för att ha Bianca där, för jag vet att du är fullt benägen att uppfostra mitt barn om jag inte är där just då.

Jag vet att du är stolt, du ska vara stolt, för du har gjort ett förbaskat bra jobb med dina barn. Du ÄR en dundermamma. I ordens alla bemärkelser.

Tack för att du finns, tack för ditt stöd, tack för allt prat, tack för att du är just du.

Men Bianca. Lätt att du får en snickarbo, lätt.

Hon är nu undercover

Bianca!

Jag vet att det nya smurfglaset är gulligt. Men det börjar bli LITE drygt att peka ut smurfelina, fjäril, blomma, smurfelina, glas, mjölk, glas, nyckelpiga, fjäril, innan VARJE KLUNK. Kvinnor multitaskar Bianca. MULTI.

Note to self. ALDRIG MER ETT GLAS MED FIGURER PÅ. AAALDRIIIIG!!!

Varför lägger jag mig under Loffas säng och biter henne i händerna och fötterna bär hon sticker ner dom?

Varför lärde jag henne att kasta kudden på mig när jag ligger där.

Nu gör hon inget annat än att peta ut händer, fötter och kasta kudden. Detta känns som en lika bra snilleblixt som när jag lärde henne sätta kex mellan tårna.

Why, oh why??!

Bianca är konstant förvånad nu för tiden.

Vad hon än hittar, lyfter hon upp det, andas in dramatiskt och ser hemskt förvånad ut. Det gäller att spela med, annars blir hon förnärmad.