Imorse var jag så trött, tydligen hade jag satt Biancas tröja på fel håll.. Tur hon inte skulle till dagis..

Hittills har Biancas dag bestått av;

• klättrande på stolar
• Pingu
• klättrande på stolar
• hosta
• pussar
• "high five-ande"
• hosta
• klättrande på stolar

Min dag har bestått av att säga;

-"nej"

-"sitt ner"

-"håll för munnen"

-"sätt dig ner"

-"nej"

Jag har också druckit kaffe. Tyckt synd om mitt skadade knä.

Men Bianca är så mysig och underbar och NU är det verkligen en fröjd och ett privilegium för mig, att jag jobbar som jag gör, så att jag kan ha dessa stunderna med henne.

Lika mycket som hon älskar dagis, så älskar jag att hon är hemma. Det är en fin balans nu.

Aldrig gråt innan dagis, aldrig gråt på dagis. Sååå skönt. Sen säger hon ju fortfarande inte hejdå till mig.. Men hon börjar bli glad när jag kommer iaf;)

Alla säger att det ska vända, att dom ska börja bli ledsna. Men man sa samma sak om hennes blyghet, "den kommer". Men icke.

Bianca är inte sån bara och jag NJUTER för jag vet att det är få förunnat att ha det så enkelt, det passar min levnadsstil superbt;)