Har ju en tid varit så duktig, tränat, ätit bra och god mat. För första gången i mitt liv, så strävar jag inte efter det där "snabba". Jag vill må bra. JAG! I min kropp. I mitt liv för övrigt mår jag utmärkt. Har en underbar sambo, som jag älskar högst i hela världen. Världens finaste dotter! Mina fina, peppande vänner. Ni är underbara. Men detta är något jag vill för MIG, Alexandra! Inte för att passa in, inte för att hitta en kille eller för att bli mer omtyckt, för första gången i mitt liv så är det bara för mig.

Det är konstigt det där med mat. Varför ska man alltid se mat som en belöning? Man kan inte gå på BIO utan godis, inte mysa utan något gott. När något bra har hänt? tjaa, då unnar man sig mat. När man fikar med sina vänner? jaa, mat då med, eller tja, kakor iaf.. För att inte prata om dom där SAMBO-KILONA!Yee, you know what I'm talkin about!

Detta är en ond spiral, Idealet säger size zero, hjärnan säger "Goooodis".. Hur ska man hitta en balans? som fungerar? utan att det går ut på pulverdieter, där man iofs går ner fort i vikt, men då kroppen ställer in sig på svält, så går du ju upp allt, och mer därtill.

För mig, Så har det fungerat med low-carb. Jag känner mig helt tillfredställd efter en måltid, saknar inget, inga blodsockersvängningar och är inte hungrig!!! För er kanske en annan sak fungerar. Jag vet inte...

Träningen sen, motivation!!!! För den kan vi ju alla ha brist av, allt som oftast. Lika lite som jag försöker se mat som en belöning nu, så försöker jag inte se träningen som ett straff eller något nödvändigt ont. Jag åker till gymmet, för att jag vill. Det är min egentid. Min chans att andas ut.

Försök också att inte fokusera på detta med träning så mycket, tänk inte på det hela dagen innan du sticker iväg. Bara gör det. Det är ändå tid som bara hade använt till att slappa framför TV:n. Gör inte träningen till en ångest-grej. Gör det som en belöning, "Detta gör jag, för att jag förtjänar denna tiden och jag förtjänar att må bra"

Jag tror, hoppas, nej minsann, jag ska klara detta. Och under tiden mina vänner, får ni stå ut med att jag skiter i den dära kaagan ti kaffet;)

Ha det så fint sålänge