När vi kom hem igår kväll så var det inga katter som hälsade oss välkomna,

ingen katt som la sig vid mitt ansikte och en annan vid sidan på sängen.

vaknade inte av ömsinta slickningar 7000 gånger per natt

tappade en ostskiva på golvet som jag insåg att jag får plocka upp själv.

ingen som vill stjäla min frukostmacka

ingen som biter mig i vaderna när jag borstar tänderna.

inga katter som springer som fubickar genom lägenheten kl 7 på morgonen..


men gud vad jag saknar dom små mögen

Bröt ihop totalt igår när vi skulle lämna dom.. fan med

anledningen att vi lämnar dom är praktiska, utrymme, hår överallt.. det hade varit en annan sak om man hade kunnat ha dom som utekatter. känner ingen oro att dom skulle skada bebisen så det är inte därför. känns bara som detta var det enda rätta just nu. Sussi ska ha dom i ungefär ett halvår.. sen kommer dom hem till sin matte och husse...


NEJ MINSANN, klarar inte riktigt av att tänka på dom, får så dåligt samvete. nu ska jag lägga mig i ett bad och dricka the

ciao !