Jag tror alla har blivit skadan av serien, spara och slösa. Aldrig ska man kasta. Som mina jobbeskor, jag köper nya för att mina är så söndriga att skor från stenåldern ser fräscha ut i jämförelse.

Men slänger jag dom? Näädåå, dom kan man ju ha hemma.

Det är inte alltid bra att spara, det är allt jag säger.

Stort P.S, om jag går för fort i kurvor åker foten ut på sidan

Ja asså...

Detta med att vara förälder skakar om ens prioriteringar totalt. Saker som man inte ens funderat över innan, är viktigast i världen nu, och tvärtom.

Man blir lite av en tant. Jag har börjat lyssna på talböcker, jag pluggar in ipoden i en högtalare och ligger i badet, med mitt kaffe, i nästan två timmar. Det skulle jag aldrig gjort innan. Nu värderar man den vardagslyxen tusen gånger mer.

All form av någorlunda egentid, som gör att man stannar på dom vuxnas sida, det som utesluter barn och bara handlat om mig och oss har blivit så viktigt, det man tagit för givet innan.

Detta har resulterat i att jag alltid har med mig en kopp kaffe in på toan. Ibland sätter jag mig bara på toan, utan att kissa, för att bara i lugn och ro få dricka mitt kaffe.

Nu har jag en annan form av egentid, är på jobbet, sitter på min rast, i lilla skjulet och kedjeröker, som alla vi rökare gör nu efter rökförbudet.

Jag längtar iofs gränslöst mycket efter Danne och bianca, men det är skönt att vara tillbaka på jobbet, vara Allek, inte mamma, bara Allek:)

Vem har tid att uppdatera blogg, eller rättare sagt, har jag inte så mycket att skriva om.

Bianca har börjat på dagis, min oro visade sig vara totalt bortkastad, då Bianca struntade blankt i mig från första stund vi kom dit:)

Men detta "dagis-börjande", har resulterat i influensa, feber, influensa. Det är jobbigt att se sitt barn så dåligt, i så många omgångar. Men jag kan hantera det. Värre är det med

Från morgon till kväll säger hon "mingu" och pekar på TVn! MORGON, KVÄLL, NATT.

Även när Bianca har vaknat mitt i natten, med 39.5 i temp, vägrar dricka, vägrar äta. Då ska vi se på Pingu.

I vanliga fall kan man ju vara lite sträng, att hon inte får titta mer än någon gång på morgonen eller så, men alltså, försök säga det till ett febrigt barn som bara snyftar fram.."miiingu, mingu".. Och tittar upp på en med febrigt ansikte och tårfyllda ögon...

Alla som var så duktiga, som berättade hur jobbigt det skulle bli att få barn. Jag kommer aldrig förlåta er för att ni inte berättade om Pingu.

Aldrig. Förlåta. Er. Någonsin!

När vi leker med klossar, lego, gunghäst ... och jag gör allt för att få hennes uppmärksamhet, slår kullerbytter, då tittar hon på mig, ler överseende och säger "mingu".

JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ DEN PINGVINEN!

Men jag ska få det att vända. Hon ska återigen inse att jag är roligast och intressantast i hela världen.

Nu vaknade lilla tuttan, jag går in och säger kärleksfullt:

"hej mammas lilla hjärta"

Bianca svarar, lika kärleksfullt med ett stort leende och uppsträckta händer:

"Mingu, miiingu, MINGU!"

Vafan?