Vaknar av att jag vrider mig i plågor. Svetten lackar.

-"är detta slutet?"

Försöker känna på det onda, men dör nog ett par gånger under tiden, så får återuppleva mig själv.

Ska jag dö såhär? När Danne är på jobbet och inte kan tycka synd om mig?

Känner återigen på det onda. Det måste vara gigantiskt. Svimmade nog av igen.

Petar försiktigt på näsvingen, en innebrännare. Fryner i min ensamhet.

-"ahaja, jag som ska på möte idag, helt grotesk. Ringaren i notre dames utseende är som små skönhetsfläckar i jämförelse.

Släpar mig upp sakta mot toan. Beredd på det värsta. Står framför spegeln. Vågar knappt titta. Jag kommer bli rädd för näsan som stirrar tillbaka.

Vänder mig sakta. Andas ut i förvåning.

Inget där? Min smärta? Inget syns. INGETING.

Tur att jag aldrig sände "förväl-smset" till Danne

Skammen är total.