Jag plockar undan, hon plockar fram. Alltid.

Bara att tömma tvättmaskinen är ett företag.

"nej Bianca, lek inte med toaborsten"
"pilla inte i kattlådan"
"öppna inte schampo-flaskan"
"meh, häll inte ut duschtvål på golvet"
"nej, inte i munnen"
"nej ta inte där"

"nej, nej, nej"

Tjatig kärring har man blivit. Men allting är ett företag, öppnar jag städskrubben, då är hon där, öppnar jag skåpet under vasken, då är hon där.

Jag är säker på att hon skrattar åt mig, skrattar åt när jag svär, varenda gång jag ska ta mig in i en låda, som jag har satt barnlås på.

Hon är välplanerad. Men jag har kommit på dig. Snart vinner jag! Jag är dig på spåren. Jag känner det. Lilla mini-ninja... Karma! Karma!

I framtiden är det JAG som häller ut och stampar på ditt smink. Jag ska dansa och sjunga inför dina vänner, dra kassa skämt, låtsas att jag är en utomjording.. Vem vinner då? Ha?

*psykotiskt Dr Evil skratt*

It's on!