Vem har tid att uppdatera blogg, eller rättare sagt, har jag inte så mycket att skriva om.

Bianca har börjat på dagis, min oro visade sig vara totalt bortkastad, då Bianca struntade blankt i mig från första stund vi kom dit:)

Men detta "dagis-börjande", har resulterat i influensa, feber, influensa. Det är jobbigt att se sitt barn så dåligt, i så många omgångar. Men jag kan hantera det. Värre är det med

Från morgon till kväll säger hon "mingu" och pekar på TVn! MORGON, KVÄLL, NATT.

Även när Bianca har vaknat mitt i natten, med 39.5 i temp, vägrar dricka, vägrar äta. Då ska vi se på Pingu.

I vanliga fall kan man ju vara lite sträng, att hon inte får titta mer än någon gång på morgonen eller så, men alltså, försök säga det till ett febrigt barn som bara snyftar fram.."miiingu, mingu".. Och tittar upp på en med febrigt ansikte och tårfyllda ögon...

Alla som var så duktiga, som berättade hur jobbigt det skulle bli att få barn. Jag kommer aldrig förlåta er för att ni inte berättade om Pingu.

Aldrig. Förlåta. Er. Någonsin!

När vi leker med klossar, lego, gunghäst ... och jag gör allt för att få hennes uppmärksamhet, slår kullerbytter, då tittar hon på mig, ler överseende och säger "mingu".

JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ DEN PINGVINEN!

Men jag ska få det att vända. Hon ska återigen inse att jag är roligast och intressantast i hela världen.

Nu vaknade lilla tuttan, jag går in och säger kärleksfullt:

"hej mammas lilla hjärta"

Bianca svarar, lika kärleksfullt med ett stort leende och uppsträckta händer:

"Mingu, miiingu, MINGU!"

Vafan?