Igår ritade jag en gris till Bianca. Förklarade sedan;
"här sitter kotletten på lilla nöff-nöff, där är julskinkan och dom smarriga revbenen på lille nassen"

Ritade även en spis för att illustrera var man kokar köttet. DET är pedagogik;)

Vår ugn krånglar, big time! Den håller inte rätt temperatur så jag måste ändra under hela tiden jag har något i ugnen.

När jag bakade bröd så blev den helt färdig på ena sidan, och obakad på andra.

Så vi ringer ABK, det är trist när mat förstörs och man inte kan baka.

Han kommer ut och tittar och säger till mig;
-"på alla dessa anka ugnar måste man vända plåten i ugnen"

Är du dum eller? Vi har aldrig haft en by spis hemma, jag vet att man inte ska behöva vända på plåten.

-"detta är ingen varmluftsugn"

Nähä? Det måste vara den gamla årsmodellen eller dom gamla plattorna som lurade mig.

Jag är inte dum i huvudet, jag vet att jag inte har en varmluftsugn, jag vet också att man inte ska behöva vända plåten.

Men hursomhaver, vi får en ny spis, halleluja, men inte för att den vara gräddar i yttre delen av ugnen utan för att temperaturen är ojämn, tur att jag sa det till han.

Jag fullkomligt avskyr att bli idiotförklarad, verkligen.

Vi ringer ALDRIG om någonting.

Service, please!

Vår ugn, som tydligen inte har varmluft, döööh!

Vissa dagar är bättre än andra...

Jag tar det som en klackspark, slår av mig det, ler en smula, sen känns det bättre.

Idag har jag och Danne softat, gjort hemmagjorda piroger och busat med Bianca. Nu sitter vi och spelar Nintendo Wii ofc;) men jag är rätt så irriterad på den där mario, VARFÖR kan han inte hitta sig en fjälla som inte har den konstiga böjelsen att bli kidnappad av en stor drak/krokodil/onding?

Hon får väl skärpa sig, ta lite egenansvar? Inte stå där och ropa på Mario för att han ska rädda henne. Nj, jag röstar för att nästa gång prinsessan blir kidnappad, att Mario tar det lugnt och sätter sig och tar en latte med svampen:)

Jag plockar undan, hon plockar fram. Alltid.

Bara att tömma tvättmaskinen är ett företag.

"nej Bianca, lek inte med toaborsten"
"pilla inte i kattlådan"
"öppna inte schampo-flaskan"
"meh, häll inte ut duschtvål på golvet"
"nej, inte i munnen"
"nej ta inte där"

"nej, nej, nej"

Tjatig kärring har man blivit. Men allting är ett företag, öppnar jag städskrubben, då är hon där, öppnar jag skåpet under vasken, då är hon där.

Jag är säker på att hon skrattar åt mig, skrattar åt när jag svär, varenda gång jag ska ta mig in i en låda, som jag har satt barnlås på.

Hon är välplanerad. Men jag har kommit på dig. Snart vinner jag! Jag är dig på spåren. Jag känner det. Lilla mini-ninja... Karma! Karma!

I framtiden är det JAG som häller ut och stampar på ditt smink. Jag ska dansa och sjunga inför dina vänner, dra kassa skämt, låtsas att jag är en utomjording.. Vem vinner då? Ha?

*psykotiskt Dr Evil skratt*

It's on!

Danne plockar undan här hemma(duktig karl) jag står och lagar fisksoppa, en enkel med vatten, torsk, potatis, krossade tomater, vitlök, rödlök, buljong och färsk basilika. Mums. Visst blir man sägen på lätt och inte så tung mat? Jag älskar soppa, eller mina soppor då;) gillar inte massa mjölredningar.

Loppan får runt på sina knän, för går, det vägrar hon, i stället har hon utvecklat någon mellanting. Jaja, jag har aldrig påstått att mina och Dannes gener mixar sig bra alla gånger;) men det är det som är så fantastiskt med min fis-unge, att hon är hon.

Ikväll kommer Ida, hon förklarade att jag inte behövde köpa någon fika eller godis för hennes skull, så naturligtvis blir det nybakade bullar och godiset från nyår;) hellre hon än jag;)

Började ett sånt där dansprogram på vårt Wii. Där tjänar man sweatpoints på hur mycket man tränar, ca 2000 Per dag, men detta är såå kul, så är uppe i över 7000 sen igår.

Sen blev man ju mer peppad när man läser på nätet att det är ca 900 kcal. Woot? Fucking amazing. Och man kan dricka kaffe samtidigt utan att nån tycker att man inte har alla hönor på pinnen. Eller i garaget för den delen.

Såå, kaffet färdigt, loppan vilar. NU kÖR VI!

Nu spelar jag och Danne Mario. Sjuuukt trött är jag. Så blir att lägga sig vid tio, och kanske eventuellt möta varandra i wordfued som dom små pensionärer vi är.

Har ju glömt att berätta om nyår. Vi hade Madde, Ida, Jonas och Daniel på besök. Vi åt:

Förrätt: minipajer med saltrulle/pepparrot och handskalade räkor med majonäs och laxpastej

Huvudrätt: hummer med sås på vitt vin och kantareller med en räkcoctail som sallad.

Efterätt: chokladfondant med jordgubbar och passionsfrukt.

Kvällen innehöll massa skratt, battlande på Wiiet, konstiga citat om att jonglera med bröst.

Danne regerade på dansspelet, tja, inte så att han vann, men han förvånade nog oss alla med sin inlevelse och sin svängande lilla gump.

Over all, en underbar nyår, med dom som jag helst ville fira med:)

Man får efter att ha hänt upp en kopp kafé, blir av med den på väg till storarummet och hittar den i städskrubben

JAG SER DIG NÄR DU SOVER

Jag ser dig när du sover
så lätta andetag.
Vill ligga här bredvid dig
när natten blir till dag.

Du ligger tätt intill mig
din hud är mjuk och varm.
Jag känner sådan lycka
att ha dig i min famn.

I morgon när du vaknar
då vill jag se dig le,
förväntansfullt mot världen
och allt vad den kan ge.

Vill skydda dig mot ondska
och finnas där för dig.
Att stötta dig i livet
är ett löfte ifrån mig.

Men fortsätt nu att sova
min underbara tjej
För ännu råder natten
och jag vakar över dig.

Av: Lisa Glans

Den dagen du föddes, var den konstigaste, bästa, mest surrealistiska upplevelse som jag någonsin haft. Alla tankar som man har haft, redan innan man blev gravid, ändå sen man var liten och lekte mamma, pappa, barn.. Att få se dig, DIG som vi väntat på, du såg inte ut som jag trodde att du skulle göra, men ändå hade du aldrig kunnat se ut på något annat vis. Du Var PERFEKT! Så perfekt. Denna lååånga väntan, sen helt plötsligt var du här.

Det var en obeskrivlig känsla att se, höra, känna på dig första gången, du som är hälften av mig och hälften av din pappa.


Jag lovade mig själv att ta tillvara på varje dag, säga att jag älskar dig. Det har jag hållt.

Du är inte svår att avguda. Dina roliga minspel, sättet du rister i hela kroppen när du kissar, hur du argt säger mamma varenda gång vi försöker få dig att säga pappa, din klåfingrighet, hur du alltid med spelad förvåning drar in en dramatisk suck när du hör att jag kommer hem, dina dansmoves, Hur du varenda gång du ser mig utbrister MAMMA som en trasig bandspelare..

Allt detta njuter jag av. Som jag njuter. Även om du ibland är lite för envis, som både din mamma och pappa. Fast att du ibland tittar på mig som att jag är den konstigaste människan i hela världen, särskilt när jag dansar och sjunger för dig.

Jag längtar efter att följa dig, på vilken väg du än kan tänkas ta. Men samtidigt är jag rädd, rädd för att du ska bli stor, rädd för dagar du kommer bli sviken. Rädd för att livet ska drabba dig. Rädd för olyckor. Jag kommer skydda dig så mycket som jag bara kan, men vissa misstag måste man gå igenom, för att utvecklas.

Om du bara kommer lyssna på en sak jag har att säga, så bör det vara detta;

-lev ditt liv till fullo, behandla människor väl, omge dig med människor som du mår bra tillsammans med, skaffa ett yrke du trivs med, var lyhörd, ta för dig, se till att se det bästa i olika situationer du försätts i. Överanalysera inte. Men framför allt, bli lycklig, skratta varje dag. Detta är det jag önskar för dig. Det som gör dig nöjd och det som får dig att må bra.

Men ännu viktigare regler!!!

Sluta med att;

• bita på alla clementiner i fruktskålen
• slänga ut alla kastruller
• dra bort kablar från sina fästen
• gömma fjärrkontrollen
• riva toapappret i microskopiska bitar
• kasta mat överallt som en hedning
• bita i ljusen
• sätta igång alla plattor på spisen


Kan vi komma överens om detta så kommer dina tonår bli bra mycket roligare.

Kram/ Mamma

Vad tänkte ni? Snuskhumrar.

Nej detta kvällsnöjet är så vuxet, det är allvarliga grejer. Supermario. Kan det blir bättre? Nu har vi typ 24 stjärnor! FATTAR NI? Sjukt seriösa grejer.

Skratta inte. Vissa stickar. Andra städar. Jag spelar Mario!

Vi har haft denna diskussionen innan. När du började le, när du rullade första gången, när du började krypa, när du ställde dig upp, när du sa mamma, när du började äta riktig mat...

Helt ärligt. Det är INTE för mycket begärt att få lite förvarning om när du bestämmer dig för att ha dina utvecklingsfaser! Man borde få ha tid att fundera, bearbeta. Vem gav dig tillåtelse att bli äldre? Ha? Ha?

Visst! Jag köper att det kanske är ett kontrollbehov. Men shiet, man kan inte bara ÄNDRA saker sådär fort. Man kan inte bara lära sig någonting bara sådär.

Nu stannar du lite som du är. Okej? Jag vill hinna njuta, vänja mig. Men du går på som ett yrväder. Precis när jag lärt mig, när vi har bra och fungerande rutiner, då byter du? Vad Sören är det?

Nu lugnar du ner dig lilla loppan. Vad mig anbelangar är du fortfarande min bebis. Och kommer väl va det tills du är 25, då kanske jag har vant mig