Jag kollade på fråga Olle dokumentären igår. Det handlade om OS (Objektsexuella), folk som gillar att klä sig i latex och efterlikna dockor, en som bodde med dockor.


Jag förstår inte!

Denna kvinnan som var objektsexuell, hon var kär i Berlinmuren, Någonting om att dom båda var felplacerade i världen hade fört dom samman. Det bästa hon visste var att smeka på muren och sova i ett av tornen, för då var hon och "han" ensamma.

Jag är nog trångsynt, för jag kan inte förstå detta. Det känns som att folk fgör allt för att vara originella, på dom mest konstiga vis. Jag är säker på att hon känner denna kärleken, verkligen. Men jag tror att det är något annat som ligger bakom, undertryckta känslor, kan man inte passa in i normen gör man precis tvärtom för att verkligen vara unik.

Som ett program jag såg för ett tag sen, barn, som sen dom var väldigt små, var säkra på att dom fötts med fel kön. Vissa hade alltid varit så och vissa hade det växt fram på. Föräldrarna lät barnen ta hormoner för att få skägg eller bröst. Detta är enligt mig helt FEL! Barn kan inte bestämma sitt eget öde när dom är 3, 7 eller till och med 13 år gamla. Det är därför man har föräldrar.

Missförstå mig inte, man ska acceptera sina barn som dom är, vill inte Bianca ha klänning när hon ör större fpr hon visst ha jeans. Men inte låtsas att hon ör en pojke, på riktigt! För vad händer den dagen om hon ångrar sig, när hon kanske vill skapa sig en annan identitet? eller när hon börjar högstadiet? Nej skulle Bianca vilja göra detta så är det när hon är så pass gammal att hon fullständigt förstår sina handlingar och möjliga konsekvenser.

För helt ärligt, när jag var liten, då har jag varit både pojke, prinsessa, räv, mamma, docka, ponny. För det var mina fatasier. Jag lovar att alla barn har verkligen trott och önskat att dom skulle vara något annat. Det är en del av deras utvecklig, deras fantasi.

Jag menar, mitt barn skulle inte få tatuera sig, pierca sig, köra bil... Bara för att hon vill det. När jag var 15, var jag för ung för att sköta skolan och välja min framtid med vilken linje jag skulle gå också vidare.. Är man då  lämpad att ta ett beslut som kommer påverka resten av ens liv?

För jaq vet inte hur ni är, men jag gör inte samma beslut, har inte sammamål eller åsikter som när jag var 15, ännu mindre som när jag var 6 år!